Gemene man förknippar tävlingsgymnastik med skickliga atleter på bom, barr, räck och allt vad nu redskapen heter.

Men gymnastik är så mycket mer än artistisk gymnastik (det är det vi ser bland annat från OS i de olika redskapen). Det finns också hopprep, rytmisk gymnastik, trampolin, aerobic och inte minst truppgymnastik.

Den sistnämnda grenen är stor, inte minst på flicksidan. Tävlingssystemet tilltalar mig. Det ger plats för alla. Tävlingarna är nivågrupperade, mindre föreningar kan tävla med de stora. Man behöver inte heller hålla sig inom snäva åldersgränser. Nybörjartrupper, oavsett ålder, tävlar mot varandra och allt efter skickligheten ökar blir programmen svårare och tävlingarna avgörs i olika steg.

I Skåne är tävlingsformen populär. När distriktsmästerskapen i det så kallade basprogrammet avgjordes för en tid sedan deltog 49 åttamannatrupper i flickklassen.

Och när steg 1, det är den med det lättaste programmet, i Riksmästerskapen i helgen avgjordes i Landskrona ställde över 60 trupper från hela landet upp. Vann gjorde Malmöklubben Motus-Salto. I dessa sammanhang är det dock gott om duktiga skånska trupper, Engelholmsgymnasterna, Höganäs, de många klubbarna från Helsingborg, ja, listan kan göras lång med föreningar från Skånes alla hörn. Glädjande är att det också med jämna mellanrum dyker upp en klubb från en liten ort med en hög placering i något av de tre RM-stegen.

Truppgymnastik (fristående, trampett/hopp, tumbling/matta) är en av de breddmässigt sett största flickidrotterna i Skåne och också ett bevis på att tävlingsgymnastik inte enbart är den elitistiska ag:n.