Efter gårdagens Skånederby i fotboll hamnade åter domartrion i centrum.

Jag är så evinnerligt trött på alla dessa diskussioner, där experter (vem nu det är?), supporters, ja alla, i efterhand har sina mer eller mindre subjektiva åsikter om några kontroversiella --alla tydligen matchavgörande -- domslut. Och framför dem i olika forum.

Alla dessa kameror, som från alla vinklar och vrår detaljgranskar alla situationer, är domarnas värsta fiender.

Trots tillgång till bilder, till och med i slow motion, skiljer sig åsikterna. Vad begär man då av en domare i en stressad matchsituation?

Och så detta med granskningen av offsidesituationer. Här fryser tv bilden, lägger en linje och så ser man att en spelare är några decimeter fel eller rätt och så är skallet igång.

Jag blir också illa berörd av alla dessa okvädningsord som: “Domaren är en hora”, som kan följa en domare under en hel match efter ett beslut som inte fallit fansen i smaken.

Och råkar domaren heta Stålhammar så kallas han Papphammar på några kommentarsiter utan att de ansvariga tar avstånd, utan till och med ett tyst gillande applåderar liknelsen.

Det är olustigt att ibland gå på fotboll. Jag förstår att många drar sig för ett dyrt besök.

På tal om domare.

Jag såg en dryg timme i tv av Trelleborgs FF--Halmstads BK. En av de assisterande domarna ingrep i en situation och genast var en av kommentatorerna framme och menade att “linjemannen” skall överlåta alla frisparkssituationer till huvuddomaren.

En timme senare ville kommentatorerna i Helsingborgsmatchen att assistenterna skall ta ett betydligt större ansvar.

Det skall f-n vara domare!