Alla idrotter vill få tv-tid. Det ger positiv PR. Oftast i alla fall.

Brottningen var dock inte nöjt med effekten av de många timmarna från OS i London.

De händelsefattiga matcherna och de underliga reglerna gav upphov till många, långa och negativa diskussioner. En anrik idrott har länge levt i motvind. Den mojnade inte efter OS.

Jag gillar brottning. Det var en av få idrotter man kunde se i Skurup under mina ungdomsår på 1950-talet. Jag minns hur trångt det var kring mattan i Folkets park, när Skurups SK i derbyna mötte Pantern från Skivarp. Känslorna var heta mellan de inte speciellt objektiva supportrarna. 

Jag gillar också de aktiva. När Sydsvenskan bevakade de internationella mästerskapen på 1980- och 1990-talen kom jag i kontakt med bland andra mästare som Tomas Johansson, Mikael Ljungberg, Martin Lidberg och Malmös Jörgen Olsson. De var -- och är -- verkligen positiva och sympatiska. Det finns många fler.

I går besökte jag Kulladals sporthall i Malmö för att se matchen mellan anrika hemmaklubben IK Sparta och Bergania från Helsingborg i den skånska Elitserien. Det blev 90 trevliga minuter.

Och betydligt intressantare än stunderna framför tv:n under OS.

Det är förstås så, att när det är klasskillnad mellan brottarna finns det utrymmen för spektakulära, poänggivande kast. Det fick de cirka 200 åskådarna se.

Sparta var tämligen överlägset, vann med 21--9, men det var jämnare på mattan än vad differensen visade. Den dramatik, som kan uppstå i en jämn klubbmatch, uteblev dock. Spänningen uteblev.

Sparta försökte -- och lyckades -- göra ett attraktivt arrangemang. Det var ett strålande initiativ att låta en kunnig speaker för publiken förklara alla regler, avblåsningar och poängfördelningen. Ingen behövde stå undrande.

Motvinden för brottningen är dock stark. I år deltar endast 13 lag i de två skånska serierna. Och av dessa är ett en kombination av Pan (Sjöbo) och Skurup. Det är dessutom tillåtet -- och det utnyttjas också -- att till serielagen låna aktiva från klubbar, som inte har egna lag.

Klassiska brottarorter som exempelvis Klippan, Eslöv och Svedala har av olika anledningar inget lag den här säsongen.

Det har gått snabbt utför. 2008 deltog 22 lag, 2009 19, 2010 18 och 2011 15.

Och då pratar vi inte om årtiondena kring 1950. Då fanns det runt 50 lag i Skåne.

Dambrottningens intåg har gjort att antalet aktiva totalt inte sjunkit så drastiskt som siffrorna antyder. Pojk- och flickbrottningen är också relativt stor.

Trots regressen i distriktet är Skåne, som alltid, ledande i Sverige. Kanske lite oroande i ett framtidsperspektiv.

Fotnot:

Malmö Tigers lär också ha genomfört ett bra arrangemang i sin segermatch mot Hästveda, 17--12.