När det blev en ny fotbollsmatta på Limhamns idrottsplats försvann en bit av friidrottsdelen.

Det är naturligt. Sedan friidrottssektionen i Limhams IF tynade bort under 1960-talet har det bara arrangerats ett antal skoltävlingar där.

Det är många arenor med friidrott som förvunnit i Malmö -- och i övriga Skåne -- under årens lopp.

På världsrekordarenan Malmö ip spelas det numera bara fotboll.

Likadant är det på idylliska Sorgenfri med sin tidigare 300-metersbana.

Under några år på 1960- och 1970-talen fanns det en friidrottsanläggning på Kulladals idrottsplats. Den försvann snabbt.

På Mellanheden, där nu Malmökorpen spelar sina fotbollsmatcher, har det också funnits en rundbana för friidrott.

Det är få som vet, att det på området väster om Fritiden på Kockumsområdet fanns Malmös första friidrottsanläggning med allvädersbanor. Där finns nu en bilparkering.

Hästhagens friidrottsdel har inte haft något underhåll på många år och är obrukbar.

Samma är förhållandet på Rosengård södra.

Kvar i Malmö där man kan bedriva friidrott är Malmö stadion och Heleneholm.

Och på dessa platser är det i stort bara träning.

Malmö AI har av ekonomisk skäl de två senaste åren arrangerat sina svenska GP-tävlingar i Hässleholm, inte på Stadion.

Heleneholms IF har varje år en mindre tvådagarstävling med inriktning på barn och ungdom på “egna” arenan.

Friidrotten tappar mark och då tänker jag inte enbart på antalet idrottsplatser och antalet utomhustävlingar.

Det är värre än så. De ungdomar som tävlar blir färre och färre. Och det gäller inte bara Malmö utan hela Skåne.

När SM i stafett avgjordes för en dryg vecka sedan, hade inte en enda Skåneklubb något lag med i 15-årsklasserna för flickor och pojkar. MAI var den enda förening över huvud taget som hade lag i junior- och ungdomsklasserna.

Och vid Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringar på hemmaplan i Ängelholm hade Skåne i några grenar inte någon alls som var intresserad av att deltaga.

Skånsk friidrott har problem och är inne i en svacka, den djupaste någonsin.